(2009) Hästarna Kommer -skolturné

7.9.-16.9.2009

Karleby, Donnerska skolan, 7.-9.9.
Nykarleby, Stjärnhallen, 11.9.
Nedervetil, 14.9.
Jakobstad, Runebergssalen, 15.9.
Jakobstad, Folkhälsan, 16.9.

Hästarna kommer –ensemblens operasommar var inte över, även om Karleby Operasommar hann upplevas och skolorna började. Barnoperan slapp nämligen ut på turné i de österbottniska skolorna 7.-16.9. Så vi skulle komma in i den rätta stämningen övade vi under lördagen på Jungsborg och på söndagen hölls ett genrep med ljus och allt på Donnerska skolan. Verket fanns fortfarande gott i minnet sedan sommaren. Att tiden går märktes ändå då många av oss växt ur sina scenkläder. Tanja, som fixar våra kläder och klär oss under föreställningarna, hade ju trots allt tagit måtten på oss redan under vårvintern!

Hastarna+kaka+003

Foto: Mats Holmqvist

Att uppträda på ett nytt ställe var nervöst, vi funderade på hur vi skulle klara av att uppträda där då scenen stod mot motsatt håll än under sommaren. Vid Donnerska uppträdde vi åt Karlebys både finsk- och svenskspråkiga lågstadier. Vi gjorde två föreställningar per dag. Många av oss fick uppträda åt sin egen skola, vi böt turer så att solisterna fick sjunga sina solon då den egna skolan var i publiken.

Mellan föreställningarna fick vi gå och äta i skolans matsal. Donnerskas elever var nyfikna och ville veta vad som hände i festsalen bakom dörrarna som täckts med svarta soppåsar, och de försökte titt som tätt kika in i den mörklagda salen. Till sist fick sjundeklassisterna gå på en föreställning på onsdagen.

Torsdagen var en sk. ledig dag, som avnjöts i respektive egna skolor. Skolgången får ju inte lämna, fastän man skulle vara en turnerande operasångare.

Under fredagen väntade två föreställningar i Stjärnhallen i Nykarleby. Vi startade från Jungsborg med Dahls busstransport redan vid åttasnåret på morgonen. Vi åkte via såväl Larsmo som Kronoby, så att alla indianer kom sig med.
I Nykarleby uppträdde vi igen åt lågstadieskolor. I den lilla staden finns även en finskspråkig skola med ca. 40 elever, en skola ingen av oss vetat om. Även de kom för att se oss. Platsen vi uppträdde på, Stjärnhallen, är en fin renoverad idrottshall, med en stor sal och trevlig aula (där vi bl.a. hittade ett bordfotbollsspel).

Med skolstart och höst följer ofta även influensatider. Bl.a. I Nedervetil hoppade vi in för varandra och utförde andras roller på ett proffsigt vis. Det är ganska tufft att komma ihåg både sina egna och andras uppgifter på scenen. Föreställningarna gick riktigt bra!

I Runebergssalen i Jakobstad väntade den största salen, men endast en tredjedel av salen var i användning. På grund av ett missförstånd fanns här även den största publiken, och det råkade sig även så att alla förskole-elever var på samma föreställning. De var väldigt vilda, och det var svårt att sjunga och koncentrera sig då publiken härjade. Nåväl, nu har vi varit med om sådant också, publiken sitter inte alltid blickstilla. Eftermiddagens föreställning gick igen bättre, då publiken bestod av lågstadiernas högre klasser.

Runebergssalen ligger i en finsk lågstadieskola, Länsinummen koulu, och vi hann bekanta oss med flera av skolans elever i samband med maten. Några av oss fick även dela ut autografer, det kändes först konstigt!

Under vår turné i Österbotten märkte vi att skolmaten inte följer samma listor och ordningar. På tre ställen i rad, Nykarleby, Nedervetil och Jakobstad, fick vi korvsås. Vi hann bli ena korvsås-kännare! Vi hoppades innerligt på att INTE få korvsås under onsdagen vid Folkhälsan.

Vid Folkhälsan i Jakobstad, som är ett rehabiliteringshus innehållandes åldringshemsavdelningar, en vattenjumppahall osv, uppträdde vi för Lagmans skola samt åt Folkhälsans egna invånare. Det var kul att uppträda åt lite äldre också, man kunde riktigt se hur det njöt av föreställningen! Plötsligt märkte vi att vi var inne på de två sista föreställningarna! Oj, vad tiden gått fort!

I samband med maten (vi fick inte korvsås, som tur!) berättade Markku, Snabba Björnen, att han hade en överraskning som tack för sommaren samt höstens turné. Vi hade redan några dagar sedan fått höra att han hade något på lur. In bars en kaka, och inte vilken kaka som helst, utan en tårta med hästar, indiantält och skog! Vår riktigt egna Hästarna kommer-kaka! Markku fick många kramar den eftermiddagen, och nog smakade den söta marrängen gott!

Så blev det dags för den sista bussresan hem mot Karleby. Vi böt telefonnummer sinsemellan, och lovade att hålla kontakten med varandra. Vi hade alla fått så många nya kompisar, både svensk- och finskspråkiga. Om någon inte förstod tolkade vi varandra, då så många av oss var tvåspråkiga. En del av oss kanske möts igen nästa år, i Carmens barnkör. Då blir det språkbad igen – man måste sjunga på franska! Få se vad vi får uppleva då.

/ Sara Nikula, turnévärdinna

hastarna2

Cary John Franklin: Hästarna Kommer

BARNOPERA (På svenska)
Finlandspremiär

Konstnärlig ledare: Anu Komsi 
Regissör: Mats Holmqvist
Köransvarig: Mari Sillanpää 
Orkester: Alf Mylläri
Librettots översättning: Pauliina Holmqvist

Samarbetspartners: Nordiska Konstskolan, Estradskolan, Karleby
Ungdomsförening, Mellersta Österbottens Konservatorium

Hästarna kommer -sammanfattning

Syskonen Videblomman (Willow Flower) och Långpilen (Long Arrow) blir tidigt föräldralösa. Videblomman är söt och glad, och många i indianstammen vill adoptera henne. Långpilen är döv, och blir retad av de andra barnen. Han trivs mest för sig själv och kommer bra överens med vilda djur. När indianstammen ska flytta till ett nytt ställe blir Långpilen efter, för det är ingen som tar hand om honom. Då ser Snabba Björnen (Running Bear) pojken, och tar honom med sig till sitt hem. Snabba Björnen är en stolt krigare och en vis man. Han gör så att Långpilen kan höra igen. Småningom vill Långpilen visa att han också är modig och stark. Han ger sig av på en färd för att finna ett djur som sägs vara större, starkare och vackrare än älgen. Ingen har tidigare återvänt från resan. Han träffar Barnet Under Vattnet (Child from Under the Water) vid en sjö, och hon hjälper honom att hitta de magnifika hästarna. Han vandrar den långa vägen hem, utan att vända sig om. Hästarna följer efter honom till byn och blir kvar hos människorna.